2020-12-08 09:52
Vi nåddes i förra veckan av det beklagliga beskedet att en av Sörskogens IF grundare, Klas Thorén gått bort efter en kortare tids sjukdom.
Vi har fått en fin och beskrivande text från Klas söner Johan och Pontus som beskriver Klas men också det arbete som lagt grunden till Sörskogens IF och dess värderingar som vi fortfarande har kvar.
Våra tankar går till familj och vänner.
//Styrelsen
Några rader om Klas Thorén, tidigare ordförande för Sörskogens IF
För en tid sedan somnade vår pappa in fridfullt efter en tids sjukdom. Pappa utvecklade demens och fick ett fint omhändertagande på Kullagårdens demensboende in till slutet. Det som var så glädjande var att vi så sent som i våras kunde gå ner till Sörskogens IP, köpa en kaffe i klubbstugan och se på fantastisk fotboll med ett gäng tioåringar på konstgräset. Han gillade det och levde upp - det märktes!
När våra föräldrar flyttade till Sörskogen då området var helt nytt insåg pappa tillsammans med personer som Ola Wilhelmsson med flera att med alla dessa ungar på svampvägarna så skulle det behövas en idrottsförening. Ur det föddes Sörskogens IF med svampen som med tiden kom att bli en klassisk symbol. Ola började som ordförande och pappa tog vid och höll i ordförandeklubban i nära 25 år. Pappa hade ledarskapet naturligt i sig eller han var en naturlig ledare oavsett sammanhang.
Klasse som han kallades av många var också tränare för P75, där hans äldste son spelade ihop med ett gäng grabbar. Han gick tränarutbildningar och materialet finns kvar från Stockholms fotbollförbund i källaren på Taggen 33. Men det var inte fotbollskunskaper främst som präglade pappa som ledare utan hans människosyn. Han var rak, tydlig och positiv. Det fanns sju punkter skrivna på en kartongbit som alltid användes vid genomgångar. Det var allt från ”passa bollen” och ”rörelse” till ”snacka inte med domaren” och ”snacka med varandra”, det vill säga punkter som grundade sig i värderingar.
Hos P75 var alla välkomna, allt ifrån den riktigt stökiga killen med svåra familjeförhållanden till den överviktige killen i glasögon som lirade i jeans eller killen med två vänsterfötter. Det fanns en i laget ”som var bäst”, och om han inte betedde sig tvekade inte farsan att byta och han fick vila på bänken även om matcherna stod och vägde. Pappas ledarskap handlade om att ”alla tröjor ska vara svettiga”, den prestationen räckte och stod över resultat. Idag över 30 år senare så umgås vi fortfarande flera i P75-laget och intresset är stort hos många att träffas igen och lira boll och ta en bastu. Vi blev inga fotbollsproffs, men pappas filosofi byggde på att få människor att växa (en i laget fick faktiskt chansen senare i Bajen och ”assade” till landslagslagspelaren Dan Sahlin i en försäsongsmatch). Men det var det sociala som var hela grejen med ”Skogen”.
Farsan kunde också vara tuff och kraftfull när det gällde. Han som ordförande fick signaler från ICA Kvarnen (föreningens sponsor) om att det snattades och lovade agera. När det samtidigt visade sig att hans egen son åkt fast så kallade pappa hela laget med föräldrar till en träff i klubbstugan. Han förklarade att i Sörskogens IF snattade man inte och informerade om det som hänt hans son, som satt rejält spak i lokalen. Tufft, rakt, men kärleksfullt. Han vill oss väl och ingen skulle hamna på glid. Det var få, om någon, som snattade efter den genomgången.
Pappa var också en föreningsmänniska och eldsjäl. Han tog på sig ansvaret att spola upp den lilla fotbollsplanen vid vändplanen på Taggen på vintrarna. En svinkall vinterkväll så frös vattnet i slangen och enda lösningen var att ta in 40 meter slang i källaren för att den skulle tina. Pappa var också ordning och reda, styrelsemötena planerades noggrant och protokollfördes enligt konstens alla regler. Pappa gjorde inte heller skillnad på människor, allas åsikter var lika mycket värda. I hans arbete inom Stockholm stad så var förhandlingen på 90-talet om Ringleden runt Stockholm med ministrarna i regeringen lika viktigt som att lämna in ett V65-system med vaktmästaren i Stadshuset. Så var farsan och det präglade även hans ledarskap i Sörskogens IF.
Det värmer oss när vi ser hur föreningen växer och utvecklas vidare! Vi ser hur pappa och hans vänners värderingar och synsätt lever vidare i policydokument och i verksamheten! Pappas engagemang för föreningen var mycket stort. Han gjorde comeback i styrelsen som ledamot när han pensionerades och då drev frågan om samhällsnyttan SÖIF bidrog med i dialog med kommunen. Återigen var det sociala och att hjälpas åt som var i centrum.
Ett STORT TACK till styrelsen och alla ideella ledare som gör att det spelas vidare på Sörskogens IF! Vår pappa älskar det och nu han går runt i himlen med sin rödvita träningsoverall med ett leende på läpparna och gör tummen upp!
/Johan och Pontus Thorén